Hur kommer det sig att allt som jag tycker om , allt det har något med Dig att göra ?
Du som inte ens vill ha mig i ditt liv. 'Jag finns här fortfarande om du vill mig prata, men jag vill inte ha något med dig att göra' , kan du tänka dig hur det känns att få det slängt i ansiktet? Vet att det är inte lätt för dig heller, men va fan! Jag hatar ditt beslut så jävla hårt.. Försöker acceptera det, försöker verkligen. Det går bara inget bra just nu för jag saknar dig som fan och ALLTING påminner om dig. Verkligen allting!

"Sommarn miste lite av sin fägring

Solen miste lite av sin glans

När det vi hade hoppats på

föll ihop och gick i kras

var det nästan som om glädjen inte fanns.

Nu säger du att inget har nån mening

att det enda du vill ha är lugn och ro

men vi kommer aldrig vidare

om vi lutar oss tillbaks

så kom hem till mig så gör vi nåt ihop"


Allt har verkligen fuckat till sig nu är jag rädd för.. Även fast jag vet att jag håller mig stadigt på fötterna.. Frågan är bara för hur länge? Nu är jag inte beroende av någon person som kan få mig att falla hur som helst.. Även om det finns mycket som kan få mig att vingla till.

Gah, jag måste få ordning på min sömn. Antingen sover jag ingeting eller för mycket.. ska väl vara glad att jag iaf får sömn, Iknow. Nej det är väl påväg åt rätt håll antar jag, sakta men säkert.. jävligt sakta.


Förstår inte hur jag lyckas? Peace out på er sötnosar där ute!