Vet inte om det någonsin kommer kunna bli samma sak, utan ditt skratt och utan dina pankakor? Även om jag stormtrivs här i Bodlindor och är så tacksam över att vi har kvar detta paradis, så känner man mer och mer hur mycket det var Du som livade upp detta paradis. Älskade lilla mommo, man sitter på trappen och lyssnar efter att du ska ropa inne ifrån köket.. Trots att det snart gått ett år. 

 

 

Men jag ska inte vara sån, för är det någonstans man känner sig närmast dig så är det just här. Dofterna, rutinerna, naturen och allt runt omkring. Så mommo, vi får helt enkelt försöka liva upp det så som du gjorde, försöka ta till vara på din livsglädje!