Jag ska nu tillägna detta blogginlägg till en kvinna vars både liv & personlighet har inspirerat mig & kommer alltid att göra. 

Denna kvinna tog med mig på olika äventyr under uppväxten. Fick åka inlandsbanan upp i Sverige och se massa makalöst vackra platser och träffa roliga människor på tågen. Jag fick åka upp till Storlien för att åka skidor första gången, vi bodde på en militäranläggning och tänk er vad en sjuårig tjej hade kul med alla militärkillar som byggde igloos och annat skojs på gården åt en! Vi var även ner till Öland och Göteborg på såna där militäranläggningar med mommos sambo Peppe och det var alltid ett äventyr att få resa iväg med denna kvinna. 

Men det bästa äventyret och vackraste platsen hon har givit är ändå Dalarna, Bodlindor. Där har det varit många äventyr, där har man vuxit upp. Man har fått lära sig andas ut och ta det lugnt under stressiga skolår. Jag har fått lära mig det fina i att sitta framför en sprakande eld med kvällsmacka och te när kylan tränger sig på ute. Vi fick alltid leka med saker och ting, vi fick dra ut grejerna på gården för att kunna ha affär, vi kunde låna kläder för att klä ut oss, vi skapade grejer från skogen för att sen kunna göra ett lotteri och massa annat roligt och kreativt. Hon sa aldrig nej till oss när det kom till lek, och hon hoppade gärna in i våra fantasier och lekte med oss.

Den här kvinnan har alltid uppskattat ens egenskaper och sett det positiva i var och en av oss, hon har alltid tagit sig tid att prata med en i telefon (fast man vet att hon för det mesta var lite på språng) och hon har alltid sagt ja när jag frågat om jag kunnat komma till henne eller om jag och mina vänner kunnat komma och hälsa på. 

Hon sa alltid Ja till livet. 

 

En sak till jag verkligen älskar med den här kvinnan är hela hennes livshistoria! Oj oj.. om man ändå fick uppleva hälften av hennes häftiga livhändelser. Jag tror att eftersom hon alltid sagt ja till livet, trott på sig själv och älskat människor så har hon hamnat i dessa äventyr. Kunde aldrig få nog av att höra henne berätta om sitt liv, som barn, som ung vuxen och alla andra år.. 

Den här kvinnan, som ni flesta förstått är så klart min älskade mommo. Hon var ingen vanlig gammal mormor som var gammal och levt klart sitt liv när hon gick bort. Hon levde mer sina sista år än dom flesta jag känner. Det var utomlandsresor hit och dit, det var träffa Qigong-tjejerna på lunch, det var boule, jazz i olika städer och hon hade många år kvar att leva ungt innan hon skulle bli gammal och även då skulle hon vara med, mysa med oss och fortsätta berätta om sina livsäventyr som man aldrig kunde få nog av! 

Ville alltid att dom jag tyckte om skulle få träffa min mommo, så dom skulle förstå vad det var för magnifik person jag gärna pratade om! Och många vänner fick träffa mommo under mina yngre dagar. När man pratade med mommo i telefon så pratade vi ofta om våra vänner och vad vi gjort och skulle göra. Hon om sina och jag om mina. 

Finns ingen som mommo, jag har svårt att kunna tänka mig träffa någon som kan inspirera mig så som denna kvinna gjort. Men hon är levande i mitt minne och inspirerar mig fortfarande och kommer alltid göra! 

 

 

 

Mommo, du kommer alltid vara en stor saknad i mitt liv.
Dom tyngsta dagarna tänker jag på vilken ära jag har haft att få ha dig i mitt liv så pass nära som jag haft, jag tänker att jag ska försöka säga mer Ja till Livet och så tänker jag på att inte försöka glömma bort att inte gräva ner mig för mycket. Men inget skulle gå upp emot att få krama om dig, få en puss av dina röda läppar och höra ditt underbara skratt! Så jag kommer nog aldrig kunna bli av med saknaden på så vis, men jag ska försöka tänka på livet så som du tänkte och leva i nuet. 

 

Så får jag låta mitt femåriga jag tänka att du sitter där uppe på ett moln och vakar över oss.

 

♥ Älskar dig! ♥